Hujeedamej. Kom på att jag helt glömt berätta om då vi deltog som första restaurang i Restaurant Day i Sverige.

Jag skrev pressreleaser, skickade inbjudan till kulturredaktioner och vänner, och försökte sprida ordet om denna fantastiska rörelse. Den här gången hann ingen annan restaurang haka på, men vi hoppas att vi blir fler nästa gång. Däremot var vår restaurang En kopp soup riktigt populär och vi hade hela 70 restauranggäster och blev tillslut intervjuade i tidningar och på radio. Det var kul!












Söt mamma och dotter njöt av värmande soppa i den iskalla kylan.


Personalens humör var på topp.


Det var kallt.


Heltokiga restaurangägare.


Hygienhandskar goes hattifnattar uppträdde på soppkökets efterfest.

Julle la upp så mycket fina bilder vändagen till ära. Jag blev alldeles varm i hjärtat av återblicken till alla dessa stunder vi tillbringat tillsammans med våra fina vänner.

Jag har inte så mycket övers för vändagen. Har väl svårt med det förutsägbara i det, så jag blir väl bara allmänt anti. Men kanske jag tagit det för allvarligt. När det kommer till kritan så är vi ju inte så bra på att ge varandra komplimanger och visa vår uppskattning.

Jag tillbringade vändagen i mitt badkar. Märkte efter att jag knäppt bilden att jag kanske ändå fanns med i andan, omedvetet.

Vet ni den där känslan när en kollega, chef eller annan halvbekant berättar att hon är gravid och en slowmotion film från deras sovrum börjar spelas upp för en, och man känner att man inkräktar på deras privatliv och ser något man inte borde se, en stark obehagskänsla infinner sig, och det hela resulterar i ett iiiiuu-uttryck i ens ansikte?

För att i nästa sekund vakna till och fatta att jaja, det är ju världens naturligaste sak, och det var så vi alla blev till.

Men de där sekunderna innan...de är fasansfulla.


*Bilden har inget med det obehagliga innehållet att göra.

Smilla snackar om att hon är den eviga sommarmänniskan. Jag kan inte annat än instämma. Jag fryser jämt, burr är mitt vanligaste tillstånd såhär års. Jag gillar vintern, jag älskar skidresor och julen men temperaturen och min kropp vill inte samarbeta, även om jag gillar vintern på en mental nivå.

Den här härliga vårkampanjen på Luisaviaroma tilltalar mitt estetiska öga en vinterdag som denna. Vilken färgkavalkad.

En till arbetsdag avklarad. Nu drar jag till Vardagsrummet på en liten fest och firar av modeveckan med Minna P, Agnes B och Asrin. Försökte sminka mig lite sådär svart och fashionkyligt. Men det blir bara som det alltid blir. Jag ser ut att inte ha nåt smink alls. Och killiga ögon har jag också.

Ciadiciao!

Sven kom på att surdegen är för 2010-talet vad Tamagotchin var för 90-talet. Surdegshysterin tycks inte ha något slut här i svealand. När hipstersen åker på yogaläger till Laos lämnar de in sin surdeg på hotell. Lillen ska matas, pysslas om och hållas vid liv.

För att trotsa dagens trend bakade jag ett alldeles vanligt valnötsbröd som var klart på 40 min. Och gott blev det. Med lite sallad till.

Lyssnar just nu på denna låt på repeat. Bra för ens kreativa ådror att börja strömma ordentligt såhär under den mest medelmåttiga dagen på veckan.

Härlig video dessutom. Liknar min sommar 2011. Hoppas att 2012 blir lika fin och lika fylld med fantastisk musik. Som det ser ut nu lär det väl bli tre festivalbesök igen. Peace & Love, Ruisrock och Flow.

Det här är det jag hann se av Paris. Modemässa, Minna och fantastisk parisisk lägenhet. Behöver ni boende i Paris nån gång för en billig peng, hör av er, jag känner nämligen en härlig tjej som gärna hyr ut sin åt bekanta och deras vänner. Har aldrig behövt bo på hotell i Paris utan alltid fått ta del av den fina atmosfären i härliga lägenheter. Staden Paris hann jag göra i 5 timmar. Men det räckte ganska långt. Det tyckte mina fötter i alla fall.

Tittade på Cast away och funderade på hur mycket bättre jag skulle klara mig på en öde ö tack vare alla säsonger Robinson jag plöjt igenom. Är ganska övertygad om att världen blev liiite bättre på att överleva sen Robinson uppfanns.

Jag träffade förresten Tom Hanks kompis Wilson i egen hög person i somras.