Vet ni den där känslan när en kollega, chef eller annan halvbekant berättar att hon är gravid och en slowmotion film från deras sovrum börjar spelas upp för en, och man känner att man inkräktar på deras privatliv och ser något man inte borde se, en stark obehagskänsla infinner sig, och det hela resulterar i ett iiiiuu-uttryck i ens ansikte?

För att i nästa sekund vakna till och fatta att jaja, det är ju världens naturligaste sak, och det var så vi alla blev till.

Men de där sekunderna innan...de är fasansfulla.


*Bilden har inget med det obehagliga innehållet att göra.